Blir lite småknäpp av detta väntande och stirrande på lilla gumman! Damen i fråga hon vill gosa, bäddar lite, sover, vägrar äta hundmat (bara godsaker som rått kött, ägg och blodpudding slinker ner.... :-)). Tempen har legat konstant låg sen igår morse men hon verkar inte påverkad av det. Rejält med slemmiga flytningar och ser "slapp" ut runt vulvan men inget hässjande än iaf.  Inca bäddade rejält i valplådan i natt i omgångar men har ändå sovit gott. Om man tittar i böcker el. dyl. så borde nåt vara på G men tycker att hon är alldeles för lugn för det. Å andra sida är det hennes första kull så det är svårt att veta hur just hon kommer att reagera och fungera... Kan inget göra än att avvakta och hoppas att det blir små sötingar snart.

Sen måste jag bara beklaga mig över detta väder lite också. Var tog vårsolen vägen? Längtar efter att kunna ta på mindre kläder och njuta av att fixa i trädgården. Mmmm.

Idag är det dag 55 för Inca så nu börjar det äntligen närma sig att småttingarna ska titta ut. Tempar henne varje dag och damen som är rätt lågtempad ligger på temp mellan 37,1 och 37,4 så ännu är det lugnt. Hon är inte sugen på att gå promenader nu utan känner sig nog rätt klumpig. (I know that feeling) :-) Incas juver har vuxit till rejält och magen är stor. Ska bli jättespännande att se vad som komma skall. Längtar kan jag lova.

Mycket har vi att se framemot nu i vår/sommar. Först Incabebisarna sen ska det väl bli vår och snön förvinna också eller?.. Sista men inte minst ankomsten av våran bebis i maj/ juni. Spännande som sagt framöver!

Uppdaterar när det händer nåt nytt med Inca.

Vilken härlig känsla det var att göra ultraljudet på Inca idag. Veterinären utbrast glatt att herregud vad valparna syns väl! De syntes bra också, fick se 3 småttingar som rördes omkring och hjärtan som pickade. Vilken otrolig känsla. Kändes som att det var mitt ultraljud igen, fast jag har ju bara en i magen. Ganska otroligt att man tydligt kan se bebisar andas, röra sig och hjärtan som slår redan i magen. Fantastisk känsla!! Är så glad att jag inte vet vad jag ska säga...  Veterinären sa att hon omöjligt kan säga hur många valpar som gömmer sig i magen men minst 3 är det. Är bara glad att jag vet att hon är dräktig, sen hur många det är spelar ingen större roll. Blir en trevlig överraskning när det är dags, precis som könet på valparna.

Det är så spännande att kolla in Incas mage och beteende för att se om hon har småttingar i magen. Hon är iaf tröttare än vanligt och vill inte ens busa med syrran som hon i vanliga fall bara älskar, illamående förra veckan, äter dåligt men största frågetecknet är att hon inte vill ha ost eller korv som hon i vanliga fall gillar, nu ska det helst vara kött av nåt slag (rå köttfärs gjorde att hon studsade som en galning i köket.  ). Igår gladde hon oss med att äta rejält igen, 2 dl hundmat slank snabbt ner. Skönt!

Annars försöker vi gå på promender, beroende på hur kallt det är ute och hur min dagsform är. Känner mig lite irriterad av att inte orka som jag brukar. Har mått bra hela graviditeten men senaste 4 veckorna har jag fått mer och mer foglossningar. Inte så att jag behöver kryckor eller rullstol utan fixar inte att jobba full tid på jobbet. Efter en natt med att lyfta gamlingar så är det tufft att gå på en efterlängtad prommis med Inca. Tur att jag har en kanonfamilj som ställer upp i tid och otid.  Sen vet jag ju att det kommer nånting fantastiskt utav detta. Bebisen mår utmärkt. Får rejäla sparkar både här och där i magen. Fantastisk känsla kan jag lova. För att inte tala om hur gråtfärdigt glada jag och gubben blir av att få höra hjärtljuden hos barnmorskan. (150 i hjärtslag så det är en livlig bebis enligt barnmorskan). 

Idag var vi på friarresa till snygga Affe i Piteå. Först var Inca arg som ett bi och ville inte ha med honom att göra men sen när vi släppte lös dom på gården så började dom pussas och busa. Inca visade alla tecken på att vara sugen genom att vika undan svansen och vrida fram backdelen mot honom men blev lite förvirrad när Affe la upp tassarna och skulle göra sitt. Vi lät dom hålla på länge ute men sen gick vi in och drack kaffe medans de fortsatte att uppvakta varandra inomhus. Satte mig till slut på golvet och det hjälpte tydligen att hon fick se att jag inte hade tänkt lämna henne utan att jag satt lugnt kvar.  Inte lätt för en ovan tik första gången även om hanen är en riktig gentleman. Blev till slut parning med 10 minuters hängning där båda hundarna lugnt väntade till det var klart. Jag och Anna-Lena satt på golvet som stöd till våra hundar och pratade. Med andra ord en lyckad parning som förhoppningsvis gett frukt.  Inca ville inte para sig nån fler gång så nu får vi hålla tummarna att det gick bra.

Ett stort tack till hela familjen Lindqvist som tog emot oss med öppna armar och glatt sinnelag. Supergott fika, trevlig folk, fina Affe och en trevlig pratstund har förgyllt våran dag.

Vilken härlig jul vi har haft med massor av snö, god mat, julklappar och trevligt sällskap.. Hoppas att det slutar snöa nu, tror gubben är rätt less på att skotta snö. Tur iaf att det bara är pudersnö och inte blötsnö. Inca tycker att det är pest och pina att vara ute. Drar på henne ett täcke och försöker ta promenader trots att det blåser en hel del.

Väntar lite otåligt på att Inca ska börja löpa så att vi snart kan besöka henne tilltänkta.

Själva väntar vi med spänning på att få komma på ultraljud. Ringde barnmorska för att kolla om de glömt oss eftersom jag är i slutet på v 18 så borde vi redan varit där. Och jo mänskliga faktorn hade spökat, vi var missade på listorna... Fick iaf en tid till veckan, de klämde in oss under lunchen. Är lite nervös att allt ska vara bra med våran lilla skrutt, ska bli spännande att se vad som växer där inne och få ett mer exakt datum för förlossning. Mår bra och magen växer så förhoppningsvis är allt ok. Håll tummarna. Inca har dessutom hittat på att bästa stället att mysa på är mattes mage och det känns inte så skönt men hon är ju så mysig min lilla gumma...

Hoppas att alla får ett fint nyår utan smällare. 2010 blir garanterat ett kanonår!

Kram på er.

Inca i snön.

Så var man tillbaka till verkligheten igen. Vi hade 2 underbara veckor med familj och vänner i värmen. Inca och Pilo verkar ha haft en jättebra semester på hundpensionatet. Inca äter som aldrig förr och är mycket kaxig. Det är nog nyttigt för hundarna att få verkligen vara hundar. Skälla och busa utan några regler. Kommer helt klart att låta Inca vara där när det behövs. Kan rekommendera Bergsängarnas hundpensionat varmt.

Ligger hemma och är sjuk. Typiskt efter att ha varit borta. Skönt iaf med härliga minnen där jag ligger och flyter i havet med solen som värmer. Mmmm underbart.

Ha en fin höst.

Vilken fin sommar vi haft, varmt och soligt. Ska dessutom åka utomlands om 4 veckor så jag kan inte klaga. Inca, Pilo och Ixi ska bo på pensionat under tiden. Vi hittade nämligen ett nyöppnat bara några hundra meter hemifrån. Det heter Bergsängarnas Hundpensionat. De lär säkert ha helkul tillsammans, våra hundar ska nämligen dela en bur för 3 hundar så de får vara tillsammans hela tiden.

Inca har jättejobbigt med alla dessa igelkottar som invaderar våran gård. Häromdagen hann hon ta en bit från huden/taggarna av en mindre kotte. Inte kul alls. Fick tag i henne och bar en sur hund till duschen. Kotten vandrade iväg på egna ben men vet inte om den klarade sig. Usch. Jag gillar inte detta jaktbeteende. Råttor kan jag ha förståelse för men igelkottar. Näe. Verkar som Inca blir ännu vildare när hon sticker sig också. Ser ut som hon tänker: "sticks du din... nu ska du verkligen få möta din skapare..." Nån som har förslag hur man ska göra för att stoppa detta jagande? Just nu springer jag och gubben som idioter när vi hör att hon börjar tokskälla.

I sommar har det varit en hel del besök från både 2 och 4 benta släktingar. En liten nykomling i släkten är lilla jack russeln Nisse som nu är runt 4 månader. Jättesöt och har en massa energi. Han och Ixi hade jättekul. Även Inca busade med honom men med Inca hade han annat i tankarna. Vad är det man säger: "det ska börjas i tid"..)

Ha en fortsatt fin sommar allihopa.

Har precis kommit hem från utställning i Piteå. spännande hur olika domare ser olika på samma hund... Vi ställde på SGVK:s utställning på fredagen och då fick Inca en 2:a i Ökl, de4ls var hon inte alls på humör och kröp därför ihop men sen tyckte inte domaren om färgerna på prickiga damen och att hon ansågs för stor.. (34 cm med flecking som teckning.)... Idag dömde nästa domare att hon var i bra storlek och har bra päls. Sen är det förstås en klar fördel när de vil visa upp sig. Idag gick Inca som en primadonna. Suverän! Resultatet blev Ökl1, Ökk1. Ixi fick visa upp sig i sin andra utställning och denna gång gick det bättre. Tyvärr är hon skrajsen av sig och kryper gärna ihop så det är svårt att se henne ordentligt men Ukl 2 är bra.

Tycker i övrigt att det är riktigt kul med utställningar nu. Förut var jag bara på nån enstaka schäferutställning och det är ett jädrans live med folk som springer utanför ringen och skriker m.m. Allt för att få hunden att streta i kopplet och därmed bli låg bak?... Hmm tycker mest att det blir en massa stress på hundarna. Med gårdshundarna så umgås folk och peppar varandra. Allt detta medför en bra och avslappnad stämning i och utanför ringen. (Sen finns det ju alltid några som gör allt för att få en bra bedömning och istället får en rädd hund som inte alls vill.) Sånt är trist att titta på.

Jag hoppas nu bara att värmen återvänder så vi slipper frysa. Det är som ingen måtta, från 15 grader till 30 och nu nere på 11 grader. Brrrr.

Tur att vi åker till hemland nummer 2 (Turkiet) i September och får mer sol och värme.

Ha en skön semester!